Brüno
Jag tittade på Brüno igår, som jag även sett på bio i somras. Jag verkligen älskar den filmen. Den är sjukt rolig men också väldigt skrämmande. Att folk reagerar som de gör, bara för att han blir kär i killar istället för tjejer. Jag är nog den enda som håller på att börja gråta under cagefight-scenen där de börjar kyssa varandra, och alla blir helt galna av ilska och kastar öl, och till och med stolar på dem. Bara för att de älskar varandra. Två män som älskar varandra alltså. Det får en att inse hur svårt det måste vara att vara homosexuell i denna värld, där man i många fall blir hatad för att älska. Jag själv förstår inte hur något sådant kan göra en person det minsta upprörd. Wake love not war för fan. Man ska få vara vem man vill, och älska vem man vill ♥
Filmen lyfter även fram många andra intressanta ämnen, som hur långt föräldrar är villiga att gå för att deras barn ska bli kända, religon, milgrams lydnadsexpriment med mera. Många tror ju även att gaysex är nastyasskinky ungefär, men filmen visar att hetrosex kan vara MINST lika sjukt.
Jag rekommendrar stark den här filmen, och att ni även tänker på budskapen när ni ser den :) 
I love Brüno!
