torsdag
Föreläsning av Elisabeth Ohlson Wallin idag på nolaskolan. Det var grymt! En väldigt intelligent och talangfull kvinna som inspirerar :)
Gick på skolan och jobbade med uf och sen så gjorde jag och Sofia äntligen den där skolgrejen :P + följde mamma på kappahl där det var klubbkväll. Köpte två par tjocka strumbyxor! Härligt :)
Kom på tal om taskiga vänner idag. Och kom på hur dum jag egentligen är. Hur kan jag förlåta någon som inte bett om förlåtelse? Det personen jag pratar om gjorde mig, var rent ut sagt förjävligt. Men ändå förlåter jag. Varför? Det är så himla skumt. När jag tänker på det personen gjort så hatar jag den, om man nu får säga så. Men ändå så kopplar jag bort det när vi träffas. Det är skumt. För personen är ju en skitkompis. På riktigt. Hur kan man göra något så hemskt och inte ens be om förlåtelse? Och hur kan jag förlåta?
Nä. Jag blir förvirrad av mig själv och mina handlingar/tankar ibland måste jag säga.
Ja, en del har ju som sagt inget vett att förstå vad dom gjort, och själv kommer man ju alltid vara upprörd, men det bästa man kan göra är ju att vara en större peron. Kunna heja och dylikt, men du behöver ju inte bli vän med personen. Artighetskompis räcker även ifall* inte riktigt förtjänar det...
Hon inspireade mig väldigt mycket måste jag säga, hon är mycket stark och fick nog många att tänka till.
och det där med förlåtelse känner jag igen, jag förlåter också alldeles för lätt, vilket inte är bra eftersom man fortfarande är arg.
tack för en bra blogg också :)
Vissa människor vet helt enkelt inte att de gör fel. De tror att allt som de gör/säger är rätt och när någon då blir sårad så fattar de inte vad man blir sårad över.
Och som jag sa, jag kan inte förstå hur du förlät henne. Dock är det endast du som vet vad som är rätt, men kom ihåg att det kanske aldrig kommer gå att lita på henne. (I think she's a fucking backstabber!)
Puss gumman!
