mat mat mat

Någonting som jag verkligen hatar är när mamma och pappa klagar på hur lite jag äter. Dom blir typ jättearga och frågar om jag är anorektisk. Först och främst, om jag nu vore anorektisk, varför bli arg på mig? Det är ju en jävla sjukdom!! Men nu är jag ju inte det, och det syns ju ganska väl :P Dom blir alltid arga på mig när jag mår dåligt, "jaa, där ser du hur det går när man inte har mössa, grr". Inte, "nejmen stackars gumman, vill du ha en kopp te?". Missuppfatta inte mig nu, mina föräldrar är helt underbara, men dom blir alltid sura när jag mår dåligt. Är det för att dom är orolig för mig eller vadå? Isf är det ett konstigt sätt att visa det på!

Men tillbaka till maten;
Dom är liksom mina föräldrar. Borde inte dom veta att jag varit liten i maten hela livet? Och alltid varit kräsen. Jag älskar ju mat, men jag äter bara inte så mycket av den.
Om jag nu aldrig varit särskilt stor i maten, varför är det då så jävla konstigt just nu att jag inte äter mycket? Jag blir asirriterad, det är ju den jag är, jag kan inte ändra på mig och trycka i mig två stora portioner helt plötsligt. Det går ju liksom inte.
Satt alltid i matsalen hela matrasten i lågstadiet för jag inte ville/orkade äte upp maten. Varför är det så konstigt nu?

Visst jag blir mätt snabbt, MEN JAG ÄLSKAR JU MAT! Snälla mamma och pappa, efter 18 år kan ni väl ändå förstå det!?

Kommentarer
emma

ojsansa vilken fin design du hade gjort på din blogg! :D riktigt läcker.



och det du skrev om att man försökt förändra folk.. ja visst är det sjukt. vi tycker ju liksom om personen för hans personlighet (ofatst), så varför inte visa allmänheten de vi älskar? :p fast skulle nog ana att ens kille skäms för en lika mycket som vi kan skämmas för dem ibland :D haha. men lite omogenhet har ingen dött av? :)



Blogg: http://emmastman.blogg.se/
2008-11-20 @ 21:28:55




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback